Hur ja mår nu är en fråga ja själv kan ställa. Läkartiderna är för långa att vänta på. Jag ska dit om ett par veckor och då får ja säkert reda på dom flesta av mina frågor men just nu känns de som bara skit allting. Ja har haft förhoppningar om att kunna fixa iordning min bil som har stått i flera månader på mina föräldrars gård, nyservad med ny olja och filter och lite annat som ja har lagt tusentals kr på, för att ha en säker bil att åka i när ja jobbar, vad händer? Jo spjellhuset pajade och fler tusenlappar behöver läggas ut för att fixa det. Ja måste sälja den bilen ja åker runt i nu för att få in pengar så ja kan fixa den någongång, måste bara vara beredd på att vara utan bil ett tag. Ja ni, de e fan inte lätt att leva. Min sjukpenning står fel men de kan ja inte ändra på förrän ja varit hos läkaren. All dess väntan!
Tack vare tabletterna har ja nu gått ner en massa i vikt, vilket ja absolut inte vill eller behöver.... Ja får inte behålla min mat alls och detta har pågått i ungefär 3 veckor nu.. Ja e trött förjämnan och ja minns inte hur de känns att vara mätt. Ja e mätt en liten liten stund, men så går man på toa efter 30 min och då är man vrålhungrig igen. Man tappar lixom suget på mat när man vet att man ändå inte får behålla den.
Hjärnan går på högvarv och ja önskar ja kunde ngt knep för att mig själv att lugna ner den.. Paniken bara växer och växer och ja försöker hela tiden att andas lugnt, ligga still, fördela tankarna.. Men de kommer upp problem vart ja än försöker söka mig till en lugnare plats i hjärnan. Har testat att skriva av mig och de hjälper en stund men sen är de tillbaka igen.
De går bara i onda cirklar!
Ja vill bara låsa in mig ett hörn filtar i ett tomt rum och stirra i väggen tills allt är över, men så enkelt är det inte. När man känner så måste ja resa mig upp och göra ngt helt annat för att isolera sig när man mår som värst är de värsta man kan göra. Ja känner om svag som kan gå efter alla tips som min KBT gett mig. Ja bara önskar att det gick, men ja pallar de inte. Ja slår vad om att ja inte får behålla tabletterna heller eftersom man känner såhär.
Classic Car Week är denna vecka.. Och ja har sett fram emot de hela sommaren, de har känts som en evighet men som ett rinnande vatten är man redan här. Men, som allt är nu vill ja knappt åka. Ja vet att ja inte brukar ångra mig när ja väl är där men vara känslan av ekonomin och att magen är obalanserad så känns de sådär. Ja har seglat och ja har varit på Öland med denna mage och de e pinsamt, svårt och jobbigt! Ja vet inte om ja vill utsätta mig för de i Rättvik oxå där vi ska bo i en husvagn utan toalett! Nja.. Ja får nog slå den tanken några gånger och se vad ja kommer fram till. Ska de vara såhär vart så är ja inte så sugen på att ta den bilen ja har idag upp i 30 min i 28 grader i solen utan ac! Då har ja nog en rejält stel nacke efter att ha suttit i drag i 3 timmar! Då är den veckan förstörd ändå. Nej, vi får helt enkelt se hur de blir med älskade Rättvik.
Har nog knappt råd ens! Hemma och jobba lite istället.
Förstår för min negativa inlägg men såhär känner ja just nu och ja antar att ja inte är ensam. Ja fick en kommentar via mailen där en tjej berättade att hon kände precis som jag och att hon gillade att läsa hur det går för mig och min behandling. Det hjälper henne och de är ja otroligt glad över. Styrke kramar till "Lisa" 💕
Nu är klockan 05.44, kanske ska försöka sova igen nu när man rensat tankarna en aning.
