Dagen av jobb

Herregud, de känns som ja inte sovit på flera dagar, ja har så mycket som ska hinnas göra innan ja tar semester på fredag. Fakturering, rut, jobba, tvätta, laga mat, betala räkningar, betala ut lön, packa, jobba, jobba jobba. Idag har ja jobbat först och sen vidare hem till mamma, vi åkte och handla lite som ska med på resan, hem till dom igen och måla samtidigt som att ha koll på grillen,  hämta husvagnen, skulle ha målat igen med de började regna så vi fixa batteri och laddning till husvagnen och nu sitter ja på ett jobb igen. Städa, måla, städa. Väl hemma igen måste ja packa klart allting och gå ut med karizma. Har en liten rast nu så därför hinner ja blogga lite.

Så mycket projekt med firman nu som är spännande och givande,men de släpper inte roligt min hjärna så de blir inte så mycket avkoppling som ja hade önskat.

Nä, Jobba på igen så ja blir klar.

Hej svejs!

Minnen

Ikväll har de varit en väldigt tuff kväll men ja har tagit mig igenom den och ligger i sängen och ska sova vilket ja skulle ha gjort för länge länge sen men hjärnan har varit någon helt annanstans och jag har bara låtit tankarna snurra i hopp om att må bättre imorgon. Jag måste tillåta mig bli nedstämd ibland men de får inte vara för länge och speciellt inte om ja inte kan påverka det och göra något åt situationen. Jag måste, även i stund försöka lista ut vad som är problemet och varför ja känner mig så nere och bearbeta det där ifrån. De e svårt, men jag gör hela tiden framsteg.  Även om dom inte är så stora så är dom ändå lagom.

Ensamheten har börjat gjort att ja öppnar mig för mig själv. Ja känner inte att ja kan prata av mig, för hela tiden känner ja mig dum som aldrig mår bättre, folk ska inge behöva höra på mitt tjat! Man håller dessutom en fasad upp hela tiden, lite lite gladare, inte lika ledsen som man kanske känner sig. Man skulle ibland kanske bara vilja skrika rätt ut och gråta allt man äger och har istället låter man tårarna rinna sakta sakta och så torkar man bort så snabbt de går för att försöka undvika visa hur ledsen man egentligen är. Läskigt och tråkigt att de känns så.

Ögonen går i kors och ja ska upp Och jobba imorgon.  Redigerar nog denna sen om ja inte skriver ett nytt.

Saknaden är obeskrivlig

Obeakrov är det ända ordet Jag kan använda mig av just nu, Hanzo! Min älskade hund Hanzo, saknar ja så de gör oerhört ont i mig. De hugger i bröstet på mig så fort ja tänker på honom. Ja vill bara kramas med honom som vi är bäst på. Ursch, nu kommer tårarna när jag skriver detta. Min älskade hund! Mitt ex behöll honom och jag tog karizma då han stod på Hanzo och jag stod som ägare på karro. Det är inte så att jag hellre har Hanzo eller så, nej aldrig! Det är bara de att Hanzo har växt med mig, han va 4 dagar när vi valde honom, han och gick på valpkurs tillsammans och sen trappade vi upp till nybörjar kurs i agility. Vi hade väldigt roligt ihop. Men nu har ja inte sett honom på flera månader och de gör så ont. Tror karro saknar honom oxå. Vi mötte en hund som såg ut som Hanzo och hon som knappt reagerar på hundar, reagerade rejält och svansen viftade och började studsa lite, men så såg/kände doften att de inte va han och gick bara förbi lite halvt beaviken. Hon saknar verkligen hundligt sällskap. Slippa vara ensam när ja jobbar, ha någon att alltid leka med. Hon är ju på hundfiket Och så men de e inte samma sak som att ha en fast vän. Hennes närmaste just nu är Bamse som hon träffar varje vecka.

Ursch, ja de gör ont. De gör det! Flera månader utan en hund som man som längst varit ifrån 2.5 vecka på 5 År! De e rätt mycket.

Men ja kan inte göra något åt de, de e en saknad jag kommer få leva med och acceptera.

Nu ska jag gå och göra nytta.

En klapp på axeln

En klapp på axeln har jag fått av mig själv, jag klarade hela natten även om de åskade utanför med blixtrar och dunder. Den va iofs inte jättenära kanske man hade det varit jag för ett år sen så hade jag satt mig i bilen och åkt ifrån allt haha..
Karizma somnade långt före mig och brydde sig inte alls och jag har jag ju haft en åskrädd hund och jag måste säga att jag skänker alla tankar och medlidande med er och era hundar som igår knappt fick en lugn stund, de åskade i omgångar hela dagen och de kan inte ha varit kul för er med rädd hund. Ja vet själv hur hjärtskärande det är när hunden börjar flåsa och skaka och bete sig konstigt, uppspärrade ögon och helt vettskrämd. Vissa är ju så illa däran att dom måste ta lugnade och kissar ner sig. Ursch och fy! 

Idag har har jag jobbat hos en ny kund och de gick jättebra, hade ett bra flyt och bra go ända tills dammsugaren vägrade att starta. VA FAN!!! Totalt död. Tur att ja va i Norrtälje så ja kunde åka hem och hämta min privata dammsugare som ställer upp i vått och torrt så jag kunde slutföra jobbet.
Nu har jag varit och kastar boll med Karizma och tagit en kortare promenad så nu är hon nöjd och jag har betalat lite räkningar. Nu är ja svinhungrig, kom på en stund sen att jag inte ätit sen frulle... ooups ! Hahha... Så ska nog gå och kolla om ja hittar ngt i kylen.  

Ha en jättebra helg på er gott folk :) 

Åskans dag

Idag har det verkligen varit åskans dag, kommit och gått hela dagen. Men ja har ändå fått saker gjort. Jag har jobbat, gått 45 min promenad, ätit smultron och blåbär, plockat svamp, tvättat, målat mitt fönster och slipat.  Haft en otroligt fin och bra dag! Så oerhört lycklig just nu! Även om mycket känns tungt i min vardag så är ja stolt över det jag har i min omgivning.

Nu är det dags att sova, imorgon är det jobba igen.

Kramar på er!

Tröttare

Herregud, att man kan va såhär trött? Jag dricker blutsaft med c vitamin, sover bra om nätterna, sover även ngn timme är dagarna och ändå vaknar jag oerhört mycket trött. Det är en trötthet som inte går att stå emot, ja måste sova. Helt otroligt att det är så omöjligt. Ja försöker träna, ja försöker boka in jobb ja behöver för att klara mig varje månad men denna trötthet slå ut mig, som att trycka på en offert knapp! Ja börjar bli lite rädd för denna trötthet och undrar vad de kan vara. Det har pågått så pass länge att oron kommer vare sig ja vill eller inte. Hemskt hur det kan vara! Känner ni av tröttheten ni oxå? Är de brist på solljuset? Va ut till mamma och pappa och skulle jobba, somnade på soffan, orkade knappt klistra kommer på väggen.  Vad är detta?

Nä nu Måste vi bestämma oss vad vi ska äta och börjar laga. Hej sålänge!

American car show

American car show har dragit förbi, och ja hade en fantastisk dag och kväll. Blev lite trött på kvällen men ja blev lite piggare Sen igen när ja kom upp till motorgården.. JLTW Levererade och va så grymma! Som alltid!

Nu är de jobb resten av veckan och de e mycket jobb dessutom. Och sen Är de en vecka till Så har jag en vecka semester äntligen! Dock blir de inte så mycket att ta igen sig utan de e fester, dans, skratt, evenemang och annars. Meb de kommer oxå bjudas på mycket skratt de vet man ju. Classic car week i Rättvik :-D

Nu Blir de att välja film och käka brio med kex. Sååå gott! Dessutom med bästa sällskapet ja har denna vecka! 💗

skatteverket

Man kan ju bli så sne på datorer ibland. Skatteverket har gjort om sin sida vad gäller att dra Rut/rot avdrag och de är mer att räkna nu än innan och det tar längre tid, jag tänkte eftersom jag suttit här med min lilla revisor och fått upp lite arbetspepp så tänkte jag då kan köra på med att dra ruten som jag inte hunnit med när jag fakturerade eftersom dom också har gjort om sin sida så det tar längre tid, hur som.. jag sätter mig och börjar ansöka och jag får upp ett bra tempo, 3 fakturor kvar så kommer de upp "Tekniskt fel återgå till hemsidan" VA FAN.... så de är bara att börja om. Jag har suttit i 1,5 timme och ansökt och de gjorde jag för att jag valde mellan att göra de här idag och träna imorgon, men nu måste jag jobba även imorn :( jag blir så less när det aldirg funkar. Samma sak hände förra månaden när jag ansökte också. Det här gör att man tappar sin motivation en aning. Jag har inte bestämt mig om jag ska fortsätta eller inte, men jag skulle ju behöva dra ruten så det är klart men kl börjar närma sig sängdags.  Suck,.

Man ska ha så mycket tid till allt, jag är en egen företagare som är ute på jobb, jag sitter endast på kvällarna med rut, fakturering, inbetalningar och betala räkningar. Jag kan inte sitta och jobba för jämnan vid datorn för att de ska komma upp tekniskt fel! Jag är inte ensam om detta, som företagare behöver man att det gå smidigt allting. 
Jaja, jag ska väl inte klaga sönder bloggen här med skatteverket. 

dagens samhälle

När jag vaknade imorse va jag lite tröttare än vanligt men jag hade ändå ganska lätt att komma upp och iväg till jobbet. Väl på jobbet blev ja tröttare och tröttare men så slog de till, jag satte mig i bilen på väg hem, och höll på somna flera gånger, ni vet när vägen blir smalare, kroppen tyngre och ögonen vill inget annat än att slockna. Så blev de flera gånger, jag tänkte att jag skulle stanna men ja klarade mig hela vägen hem, kände mig lite stressad  då Karizma skulle ut på promenad och ja skulle sen iväg till nästa jobb. Jag satte maten i mikron och kände hela tiden att jag bara ville somna, la mig på sängen och somnade som om någon slog ner mig, som en blyklump, tänkte ta bara 5-10 min som annars brukar räcka. Jag vaknade och kom inte upp alls... Det gick inte. Va kissnödig men kom inte upp hur jag än ville. Magsmärtorna hade börjar krypa sig på och illamåendet kom varefter smärtorna ökade. Jag somnade igen och sov oroligt fram till 15.30, klockan va 13.15 när jag la mig. Helt otroligt, jag kom nästan inte upp då heller men ja skulle iväg på ett snabbt kundmöte och fick nästan dra mig själv upp och säga till mig själv hela tiden att jag orkar, jag orkar, jag orkar. När jag satt i bilen höll de på att hända igen de som hände när jag sist körde, kom till kunden och kände mig stressad över jobbet. Väl hemma så har jag gett mig själv mat och samma sak med Karro. Men jag är så trött och de tar emot bara att slänga in tvätten, tänka på att jag måste diska en matlåda. Hur jobbigt är de egentligen? Inte alls!!! Men de tar emot, jag vill inte se på film, jag vill inte göra ett dugg. Jag är så less på att må såhär nu. När ska de vända? Jag försöker varje dag att le, inte klistra på ett falskt leende utan faktiskt le ett riktigt leende, tänka på allt bra, jag försöker alltid tänka på att allt ordnar sig. Men när jag får bakslag är det otroligt svårt. De känns som någon slår mig och jag ramlar av spåret jag följer för att hitta mig själv, hitta min inre styrka, jag håller mig så hårt i detta spår och vill inte släppa men ibland gör de för ont att hålla emot. Men jag kämpar verkligen och ja ska nå dit så är det bara och jag hoppas att jag är nära nu. 
Jag har hört flera som varit/ är sjukskrivna för utmattningssyndrom och depression och faller ibland tillbaka fortfarande trots att det gått 10-15 år sen dom fick diagnosen. Herregud, jag vill inte hamna där!!  Men om man tänker så, vem vill det? 

Det är tungt att vara människa verkligen och ingen varnade för de när man va yngre. När man va liten ville man bli stor och nu när man är det så vill jag bara bli liten igen. Man är så omedveten om hur världen funkar och vilka krav som kommer ställas i livet. Dagens småbarn har de inte så lätt, dom ska lära sig så mycket redan som små och ännu mer vill dom att man ska lära sig. Vi kan inte ställa såna stora krav på våra barn. Sjukskrivningarna ökar och det finns ju en anledning till varför det blir så. Barn måste få vara barn, dom har så mycket att ta in ändå när dom är små, varför kräva ännu mer? Ungdomar blir skoltrötta tidigt och det finns det också en anledning till. Vi ställer för höga krav på människan helt enkelt. Vi får ofta höra att vi ska prestera bra, träna, äta rätt, prestera utmärkt helst felfritt på jobbet, vi ska jobba över våra egna arbetstider, helst ska vi även plugga också, vi ska prestera bra för våra grannar, lägenheten/ huset ska vara i toppskick och de ska helst inte betalas billiga grejer utan de ska helst vara de lite mer dyrare hållet, vi ska den dyraste, coolaste bilen, snygga kläder, vi ska alltid se pigga och glada ut och helst uppiffade kläder även om vi bara ska gå till affären och köpa en nyttig ekologisk frukt, man ska alltid vara lite bättre än någon annan, om inte så är det målet, vi ska ha de glassiga livet med mycket skumpa på en glassig brygga i solnedgången, vi har dom bästa barnen och titta så roligt dom har, ingen kan slå deras liv osv. Hur blev de så? Vi stöttar inte och vi gläds inte åt varandra längre. Utan nu är det mer åt de hållet att vi ska titta ner lite på varandra hela tiden vad saken än gäller. Jag kan tala om egna erfarenheter här och jag som har hund, får höra både de ena och de andra, varför tränar jag inte mer med min hund, det är ju en Border collie som ska valla och tävla, varför tillbringar jag mer tid på jobbet än med hunden. Här säger folket emot sig själva. För skulle jag vara mer med hunden än jag jobbade hur skulle de då se ut på ekonomiska fronten och hur ser de ut för dom själva egentligen? Ser min hund ut att må dåligt?  Och vad vet dom om hur mycket/ lite jag tränar min hund. Samma sak med barn, hur man ska uppfostra sina barn kan ju göra vem som helst förbannad. Låt folk sköta sina egna liv! Om en mamma väljer att inte amma, låt henne står för de valet, det behöver inte vara dåligt, man ska ändå inte amma i samhället för de e kränkade! Om en mamma väljer att jobba medans hon har ett litet barn låt dom då sköta det själva. En mor med moderskänslor är inget att leka med och man göra allt man kan för att barnet ska ha de bra och sålänge de funkar för alla så låt det vara! 

I och med att folk har sina åsikter om PRECIS allt så har jag även fått höra om mina sjukdommar. Påhittade? Endometrios som är en så otroligt vanlig sjukdom skulle vara påhittat! Whaaat?? Skulle de vara en man som skulle ha dessa besvär skulle det snackas mycket mer om detta och då skulle de vara katastrof. Men nu är det "bara" vi kvinnor som lider av detta och dom som är anhörig till den som har endo vet hur mycket det beyder att ni förstår. Den är inte påhittad överhuvudettaget och det är en sjukdom vi måste ta itu med! Att min  utmattningssyndrom och depression  skulle vara påhittat gör en så otroligt ledsen. Det tar tid att ta sig igenom och man blir inte bättre snabbare för att folk tjatar. Dessutom att gå till läkaren varje månad för att prata om hur man mår och så säger dom " nu har en månad gått hur mår du", så säger man att man inte mår så mycket bättre så får man alltid höra" nehe, okej, då får vi väl sjukskriva dig lite längre". det är ett misslyckande att inte ha blivit bättre på en månad. det kan ta månader innan man uppfattar att man är sjukskriven för just detta och man måste börja arbeta med de. Det är så pass vanligt så läkarna borde istället ha lite mer förståelse. Jag kände alltid ett misslyckande och jag skämdes för att jag inte mådde bättre när de gått 4 veckor och man skulle börja käka antidepressiva medel som tar 3-4 månader innan man känner en skillnad och man kan bli ännu mer nergången om när man käkar dom. Så hur fan skulle man känna sig bättre på 1 månad? 

Oj vilket långt inlägg detta blev. Med de är viktiga grejor jag tagit upp. Sluta ställ krav på varandra i orimlig form. Vi ska alltid ta hand om oss, klart vi ska vila och klart vi blir sjuka, men när vi väl är det så är vi dåliga personer och lata!

Ta hand om varandra och peppa varandra istället för att kränka och va så mycket bättre. vi kommer längre i utvecklingen om vi hjälps åt.

Du är mitt liv

I alla situationer, även om ja är ledsen, besviken, arg, glad, full, nykter, sprallig, sjuk, vild, lam  osv. Så finns alltid denna hund vid min sida. Min totalt nästa vän,  hon dömmer mig  aldrig, även  om ja kan vara lite tråkig så älskar hon mig. Vi tar verkligen hand om varandra. Älskade hund, att ha henne i mitt liv gör livet värt att leva. Älskar dig karizma!