Kan passa på att skriva inlägg nu när jag sitter på jobbet och har lite lunch-lugnt och bra nät på telefonen. Jag saknar verkligen sommaren, jag längtar utomlands, jag vill åka nuuu. Ladda mina batterier och jag det finn en- två personer jag särskilt vill åka med, helst nyss. hehe.. Ja längtar efter att slippa ha gåshud hela tiden och känna att man fryser om händerna, öronen, nästan, hakan, fötterna osv. Men den kommer, men först ska man ju fira jul :)
Det bästa jag vet är att sätta på mig mjukisbyxorna, favorittofflorna ( bilden) fick dom i julklapp av min förra sambos pappa och mamma. Underbara!! Dom är bland de första som åker på så fort jag kommer innanför dörren. Eftersom jag har en kall källare under mig där jag just nu bor så bli det BOKSTAVLIGEN ISKALLT på golvet. Så tofflor är ett MÅSTE!!!
Sen myser jag gärna ner mig i täcket med kuddar och data eller varför inte en film nu när jag införskaffat mig en blue-ray. (snacka om lycka) :) sen i september har jag inte kunnat kolla tv eller film och bara spela gamla tv-spel vilket är himla kul men ibland vill man kanske bara slappt framför en bra film. Tv klarar jag mig utan men såklart att jag saknar programmen jag och min förra sambo kollade på. Mös ner oss i soffan med hund/na och mös tillsammans framför tvprogram, nu är det jag och Karro framför filmer som man garanterat redan sätt ett antal gånger men för att man inte har ngt annat men jag lider inte, det är mysigt att mysa med hunden såklart. Men jag börjar sakna mitt förra liv, i huset, hundarna, hemmet, sambon, gården.

Jag måste erkänna att jag är rätt sorgsen över att jag inte kommit längre än vad jag har i min rehab, men enligt min kbt har jag kommit väldigt långt för att ha varit så nergången som jag va. (brukar ta längre tid) så jag försöker se det som en bra sak men för mig hade jag hellre velat komma igång igen till mitt vanliga liv. Jag har förlorat så mycket på de här att jag blev deprimerad och gick in i väggen, redan innan där började jag förlora saker jag saknar otroligt mycket idag. Men jag får inte glömma bort att jag även vunnit en massa saker, jag börjar gilla mig själv mer och ser saker på ett annat sätt jag inte gjort tidigare. Jag har bättre självförtroende och tror mer på mig själv nu än vad jag någonsin har gjort. Jag känner dessutom mig starkare. Det ser jag ju absolut inte som en dålig sak utan tvärtom men allt jag har förlorat kanske jag helt har gått miste om. Mina känslor har förändrats och jag kan visa mer kärlek för andra än vad jag faktiskt orkade sist. Orken fanns ju inte alls där på länge. Jag ville bara gräva ner mig själv i graven vilket är så tragiskt att jag faktiskt känt så, det är ju hemskt. Klart jag ska leva och se allt jag har och kan få tillsammans med min egen styrka och min kunskap. Jag vill och kommer sluta (hoppas jag) att jämföra min kunskap och ork med andra, jag är jag och vill se skillnad på det. Jag är den jag är och är inte någon annan.
Jag tar mig för saker jag inte gjort förut och jag utsätter mig lite mer för saker jag inte inte tror jag klarar av, för att jag vet att de löser sig. OKEJ, nu tänker jag inte låta som om jag är helt fri från fel för det är ingen. Jag kommer att åka en bit ner i gropen men jag vet att jag sak ta mig upp, jag ska komma ihåg hur de faktiskt känns när jag mår som jag gör nu. Jag är på väg någonstans och någonstans är stort. Jag vill satsa min lilla firma jag vill ta mig över tröskeln av min egen rädsla som jag haft. Ja ska arbeta hela tiden men jag ska även tillåta mig att vara ledsen och nere om jag känner för det bara jag tar mig därifrån sen och inte stannar.
Jag har lika mycket värde som alla ni andra har!! Varför skulle egentligen jag har mindre värde? Jag kan kanske inte allt som andra människor men dom kan inte allt som jag kan heller.
Min rehab har gått bra tillsammans med min kbt som hjälp mig upp. Min finaste förra sambo har aldrig svikit min rygg så jag har hela tiden vetat att jag har honom hos mig. Han har ställt upp som en superman hela tiden så fort jag fått ångest, panik, gråtit, kört fast, eller bara velat prata.
Igår va jag som nämnt innan barnvakt åt mina gudbarn Haylie och Nova. Jag va ensam med dessa tjejer och den minsta hade feber och hade svårt att sova då hon säkert förstod att mamma och pappa försvann. Hon va så ledsen. men jag tog till slut upp henne och la henne tillsammans med sin älskade syster så läste vi Pettson och Findus, båda låg och njöt av att jag läste. Efter det så gick ja ner med minstingen och hon somnade i famnen på mig och sen kunde jag lägga henne i sin säng trots att hon vaknade när jag la henne. Större tjejen ropade så hon vaknade men de va inte hela världen utan hon låg där snällt ändå. Sen somnade båda som barn :) Efter en stund skrek minstingen och jag hann tänka.. nej, inte igen, men de va bara att hon tappat nappen så ja bädda ner henne och så va de bra så. Där kände jag mig stolt över mig själv som inte har egna barn och jag va barnvakt åt två småttisar. Jag ocg den större flickan hade ändå lite tjejmys tillsammans framför film och lite godis. Sen va de dags för borsta tänderna:) gick så bra så. Imorse fick jag dessutom lite morgonmys med Haylie som är störst, hon och ja vaknade samtidigt och ja frågade henne om hon vill komma och mysa och de va inte ett sent svar.. hon hann knappt svara så va hon under mitt täcke och vi låg där och skrattade och pratade om katten Findus och Bamse. Gulliga unge!
Nu ska jag jobba vidare efter alla avbrott jag haft.. kanske ska ta och äta lite lunch oxå haha.. :)