underlig

ja känner mig underlig, varför? har ingen aning.. har inget svar. Känner att ja e som den fula ankungen, varför? har ingen aning där heller. Den känslan kommer & går vill ja säga. Ja hoppas att den snart försvinner, annars så vill ja bli stark & kunna känna att ja faktiskt kan stöta bort den känslan även om den finns där.
Ja vill vara en så stark person, ja hoppas verkligen ja blir de, ja jobbar på de iallafall.
Men ja undrar varför ja känner mig så ensam hela tiden. De e oxå en känsla ja vill komma över,samtidigt vill ja inte umgås med ngn:( även om de det bästa ja vet..
Hur ska man göra då? jag vill så mkt, jag vill shoppa kläder & skor,jag vill ut & käka med vännerna på en god resturang, resa. Ja jag vill göra så mkt, kan inte göra ngt av de. Jag hoppas att när ja väl får mitt fasta jobb att de löser sig då.. ja längtar i såfall otroligt starkt tills dess.. jobba, jobba & jobba.... härligt,slipper gå hemma & vänta, slappa.. jag gör ju ingenting än att inte göra ngt..