Lilla ensamma hörnet

De känns kallt, ensamt, tomt här intill mig, men ändå känner jag någon värme i närheten. Varifrån kommer den? Jo, de är min kära pojkvän som ger den värme jag behöver för att bevara min värme & kärlek. Utan hans kärlek skulle ja har frusit ihjäl är jag rädd.
Ibland känner jag min instängd i det där hörnet jag besökt så pass många gånger. De där hörnet som ja fick gråta, skrika, bara sitta ensam. Min trygghet fanns i de där trånga utrymmet. Nu besöker jag inte den lika ofta men ibland så händer de att jag kikar in dit. Ja känner att de blir kallt, ja känner att jag ändå känner min trygg, känner mig ensam & svag.Platsen som har varit min räddning så många gånger. Vingarna som kan ta mig dit jag vill för en stund. Vingarna som bara är där för att visa att ingen kan någonsin såra mig. Dom är där för att skydda mig. Äntligen kan jag gråta utan att någon ser eller hör. Men oftast nu för tiden lever jag i de stora paradiset tillsammans med mannen i mitt liv. Men jag vill ändå att ni ska veta att jag kommer alltid att besöka min trygga plats för att förstå vad jag hamnat & vad jag har idag. Platsen är bara min, ingen kan någonsin komma in. Men måste ändå acceptera att jag alltid kommer att gråta av mig i detta lilla hörn..