ledsen

Jag känner mig så ensam. De känns som ingen förstår mig. Ingen vill förstå. Ingen förstår hur ja tänker. Ja vill bara ha ett roligt liv egentligen. Alla tycker ju olika om vad som är roligt, men jag kan tycka att de jag tycker är kul är inte kul i andras ögon & då ska jag inte heller tycka de. Är jag annorlunda? Är jag udda människa? Är jag en dum människa?
Jag är gärna udda på mitt lilla sätt men ja vill inte må dåligt av de.

Ibland kan jag känna att ja har en uppgift i mitt liv, uppgiften är att göra andra glada, trösta vänner & familj, men ja mår ju inte bra själv.
De finns ett gammalt måtto så säger " Älska dig själv annars kan du inte älska andra" Det måttot slår i huvudet flera gånger om dagen. Ja vet inte hur ja ska tolka den. Ja älskar ju min sambo t ex. Men ändå så älskar jag inte mig själv. Ja känner att jag inte passar in alls någonstans. Ja kände att jag passade in när jag va yngre när jag gick ut på krogen eller va på hemma fester. Då kände ja att jag va "en i mängden". Nu när jag inte gör de längre så passar jag inte in längre. Pusslet har saknade bitar. Hur ska man göra för att få ihop pusslet då? Ja vill absolut inte lämna den trygga famnen jag har här. Min älskade sambo! Ja har redan lämnat en kär vän vilket skär i hjärtat på mig, nämligen min häst. Hon står så långt i från mig & ja har inte sett henne på 29 dagar. Vilket är de längsta ja har varit ifrån henne på 12 år!! Usch så jag klagar!! Men ibland måste de få komma ut. Ja grät halva natten i natt så ja har inte sovit särskilt mkt i natt..
Ja vill inflika att jag älskar mina vänner, ni ska bara veta vad har gjort för mig.
Puss