Önskar

Vad ja önskar att min häst kunde ridas ut själv, va roligt vi skulle ha då. Men icke då, hon måste hela tiden ha ngn med sig. Så blev de efter att ha gått ihop med sin mamma halva livet och värre blev de efter att hon själv fick föl. Ja satt för flera år sedan i över 2 timmar och försökte få henne att gå men nej tack lika envis som jag, skillnaden blev att mina ben va som spagetti och tårarna forsade ner för kinderna, hon va glad av att slippa. Min energi va helt slut, ja orkade inte! Ja vet ju att man inte ska ge upp men efter 2 timmars bråkande gav ja faktiskt upp. Ja har verkligen försökt, vi har varit på promenad tillsammans bara hon och ja o de slutar alltid med efter ett par minuter med att hon sliter sig loss, ja kommer ihåg en gång när ja skulle ta ut hästarna på morgonen och ja tänkte att ja tar bara henne först. De va en liten bit att gå men ja tänkte på morgonen vill hon ju inget annat än att gå ut och äta gräs. ( det lilla som kommit där på vårkanten, de gick bra en bit tills hon förstod att den andra inte va med och ja vann några gånger och tänkte att de här kommer gå bra, ja va lugn och fin, MEN så plötsligt har hon ledsnat på att ja vann över henne hela tiden så slet hon sig och ja tänkte att nej, har vi kommit såhär långt ska va fasiken nå målet, men desto mer ja höll i desto mer slet hon och till slut kom hon loss och sprang tillbaka till stallet, ja kollade på mina händer och dom har bokstavligt bränt sig, stor skinn botar lossnade och på vissa ställen blödde det på, ja tänkte att ja skulle försöka igen men då slet hon sig på en gång. Då tog jag med den andra oxå. Ja testade flera gånger med korta korta promenader då menar jag bara av stall planera och tillbaka och de gick men så fort vi kom för långt bort hände de där igen. Ja kan oxå meddela att ja hade hingst kedja.
Det går bättre nu men ridtur ensam de kan ja fetglömma. Därför har ja blivit väldigt beroende av andra. Vilket känns egentligen ur trist. Men känner sig lite bakom alla andra. Mitt ledarskap känns lite körd i botten. En tjej som jobbar med horse man chip kom ut för att hjälpa mig men de gick sådär. De slutade med att hon stegrade sig och gjorde sig lite illa och blev mer och mer stressad. Nu är ju gamlingen hela 22 år strax, ja tänkte att ja ska öva lite till ändå. Så imorn åker ja nog ut och kör lite försiktigt med henne.
Jaja, nu är rasten slut och de dax att köra igång arbetet igen.
Hej svejs