Jag känner att det är väldigt lätt att man travar på i det gamla vanliga vanorna. Vilket inte alls är meningen eller bra. Det är ju det här ja måste ändra på, fortsätter jag i samma mönster hamnar på samma ställe igen, vilket vore mardrömmen att börja om med min behandling! Att vara sjukskriven är inte de roligaste, man har en sjukdom som liksom inte syns på utsidan, medans insidan är totalt förstörd. Ibland önskar jag att kunna vända mig ut och in för att kunna visa hur jag egentligen mår, hur trasig min insida är, hur vilsen Jag är i min behandling! Det är svårt att förklara och det är svårt att fullfölja mina nya "vanor" som ska bli min nya vana. Just nu är man mer känslig i känslor än jag va tidigare, umgås jag med ngn som kräver min uppmärksamhet eller har en negativ inställning, hamnar ja otroligt lätt i samma känsla och för mig är de svårare att hantera den och ta mig ur den. Ja stället lätt högre krav på mig när någon är nere och ledsen för att få den personen på fötter igen men själv halkar jag mer och mer ner i den branta slänten.
Men jag kan säga såhär, jag drar inte ner andra med mitt lidande, gör jag de ber ja om ursäkt! För det jag vill få fram är en förståelse. Varför ja väljer att kanske inte lägga ner min själ i hur andra mår, ja kanske inte ger all uppmärksamhet på den personen som behöver de som mest, för den energin finns inte där, jag kanske inte är den personen som "vännerna/bekanta" kan köra över på samma sätt som dom gjort tidigare. Ja har börjat bygga en starkare mur, en mur som ska vara svårare att riva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar