Mitt klumpiga jag

Jag har då strulat till de för mig som jag säger nu på ett fint sätt.. jag skulle mer än gärna använda helt andra ord i vad som känns just nu. Jag är verkligen en miss till människovärlden. jag lyckas inte med de mesta, jag strular bara till det och knappt rätta till de efter mig, eller knappt??? ja kan inte rätta till de på egen hand. 

Halsbandet jag fick när ja fyllde år som ja ofta kramar om för att verkligen förstå att jag kan, har idag känns som ett ljug-halsband. Ja vill egentligen slita av mig det och kasta iväg de, bara för känslan men ja tycker om halsbandet för mycket för det och jag vet att den stärkt mig många gånger. Man märker att rehabliteringen inte är klar som ja genomför då jag har gjort fel saker och ska försöka rätta till de och det vill bara spruta tårar och ja vill sätta mig i hörnet för att få vara ifred från alla!!!!! Ja vill vara ensam.... 

Ja skulle ha ätit middag med släkten idag på restaurang men tyävrr blev de inte av, ja har avbokat bordet och alla är meddelade att de inte blir ngt. :(