Fan att denna känsla återkommer flera gånger i månaden och känns lika hopplöst och som en smäll i ansiktet varje gång! Vad förväntar jag mig egentligen? Livet är hårt, de e väl ingen nyhet? Det är ju inte dans på röda rosor, nej, fy fan, de ska få gudarna veta! Ont är den känslan jag har som mest, ont, smärta, orättvisa, hopplöshet! Den här glada, positiva, pigga tjejen har varit borta länge och det är väl bara njuta av stunden som den är här, kanske försvinner den helt snart?
Förlåt för mitt bittra humör och trista inlägg, jag vill inte dra ner er i det här men måste avreagera mig. Om inte känslan läggs ner inom kort (vilket jag tvivlar på), slutar jag blogga. Det är ju inget peppande att läsa en negativ blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar