Jag va beredd att säga "OJ, så mycket bättre jag blivit", visst har jag det men jäklar va de fortfarande kan kännas. Vi med denna sjukdom vet ju om att det varierar från kvinna till kvinna hur Endometrios utvecklar sig, vissa känner inte av den alls och vissa lider verkligen. Jag tror inte jag lider av den som andra kan göra men jag lider, ja det gör jag faktiskt. Jag är ständigt trött och kan när som helst deppa ihop, svettningar kommer och går, från det att jag fryst fler timmar till att jag börjar svettas på en gång. Min energi tar snabbt slut och jag orkar inte lika mycket som förr. För några år sen opererade jag mig för detta och jag hade hoppats på att det skulle ge med sig men de verkar som att hoppas för mycket. Ja känner av den nästan varje dag och kroppen eller medvetandet vill inte vänja sig med detta. Att vakna varje morgon och måste känn av hur kroppen mår. Oftast mår den inte som jag är "van" med. När jag sak trä på strumpan så känner ja den. blää och aj säger jag ang. det.Det är inget som syns på utsidan, jag är som alla andra, men på insidan är jag såå trasig!:(Febern kan slå till när som helst på dygnet och jag tappar energin på en gång. Jag blev helt slut och trött. Så tråkigt! Men jag ska kämpa mig förbi de här! Även om det är en sur bit å ska ja bita i det sura äpplet och kämpa vidare! Igen blir ju gladare och inte blir de bättre av att deppa ihop.
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar