Endometrios

Jag som kände mig nere och hängig och orklös, ja inte så konstigt för nu när jag kom hem så kändes de precis som om jag hade feber och tog febertermometern och japp, 38,2:( Näää, säger jag bara. Smärtan har lixom kommit och gått under dagen och de gör den fortfarande så nu ska jag ta mig en Voltaren och hoppas på att det går över och att febern lägger sig så ja kan jobba ikväll. Ikväll är de även min egen träning som jag kör.:) 
Men med denna feber vet jag inte om de e så bra att träna.. fasen!

Att leva med Endometrios är inte helt smärtfritt, men den är de för vissa och Vissa är inte jag inblandad bland. men jag har lindrigare än vad andra drabbade är. Ja läser bloggar där jag nästan kan bli tårögd för att dom genomgår operationer efter operationer, tabletter av alla olika slag och jag har "bara" en spiral som hjälper mig rätt bra ändå. Men de hjälper mig inte alla lägen tyvärr:(  Vilket ja önskar mig! Att helt plötsligt få feber och smärta utan egentligen en förvarning är inte så kul. Man vet aldrig när de ska slå till, vet aldrig hur dagen kommer att se ut. Så jäkla jobbigt, sen denna trötthet ska vi inte prata om! Alla känlsor som går och ner och detsamma med humöret. Ibland kan jag gråta floder och ibland kan jag känna att jag behöver gråta men då får jag inte fram en tår. Humöret är så att helt plötsligt kan jag bli rasande och bara gnälla,känner mig helt värdelös och ibland känner jag igen mig själv med glada och lite srapllig tjej. Ja känner mig ständigt trött och inte har någon ork till något alls men ibland får jag mina ryck och dom är oftast kortvariga. Suck! Men jag måste bara lära mig att leva efter min diagnos helt enkelt! Ja kan ingenting göra just nu. Men de drabbar mitt jobb ganska mycket och jag vet inte hur insatta folk är på just denna situation. Vissa vet inte riktigt vad det är och vad man har för symtomer, men eftersom jag har så att jag helt plötsligt kan få feber så orkar jag inte med mitt jobb som är att städa folks hem. Att städa är en otroligt ansträngning och du blir båda varm och svettig på jobbet, inget stillasittande. Så måste jag helt plötsligt berätta för kunden varför jag avslutade städningen, ibland fortsätter jag ändå, jag måste ju ha lönen. Det är en så evig kamp varje dag! Ni med denna sjukdom vet nog vad jag talar om. Ja vill alltid vara den personen som är glad och sprallig och ser positivt på livet i alla lägen, men jag är inte riktigt där ännu och bakslagen slår hårdare än man knappt kan ta emot. 
Så nu ligger jag i sängen och har svårt egentligen att tänka på annat än smärtan och tröttheten. Ögonen vill mer än gärna falla ihop ett slag och ja har mina funderingar på om ja ska låta dom få vila. Men snart kommer älsklingen och hundarna hem och då blir de middag och sen bär de av till jobbet.

Nu får de vara färdiggnällt här på bloggen ett tag;) Upp med hakan och se de positiva att solen och ljuset börja komma, våffeldagen idag och de är vad vi ska äta idag till efterrätt :P mmm..smasken!
Ha en jättefin kväll!