Ikväll har de varit en väldigt tuff kväll men ja har tagit mig igenom den och ligger i sängen och ska sova vilket ja skulle ha gjort för länge länge sen men hjärnan har varit någon helt annanstans och jag har bara låtit tankarna snurra i hopp om att må bättre imorgon. Jag måste tillåta mig bli nedstämd ibland men de får inte vara för länge och speciellt inte om ja inte kan påverka det och göra något åt situationen. Jag måste, även i stund försöka lista ut vad som är problemet och varför ja känner mig så nere och bearbeta det där ifrån. De e svårt, men jag gör hela tiden framsteg. Även om dom inte är så stora så är dom ändå lagom.
Ensamheten har börjat gjort att ja öppnar mig för mig själv. Ja känner inte att ja kan prata av mig, för hela tiden känner ja mig dum som aldrig mår bättre, folk ska inge behöva höra på mitt tjat! Man håller dessutom en fasad upp hela tiden, lite lite gladare, inte lika ledsen som man kanske känner sig. Man skulle ibland kanske bara vilja skrika rätt ut och gråta allt man äger och har istället låter man tårarna rinna sakta sakta och så torkar man bort så snabbt de går för att försöka undvika visa hur ledsen man egentligen är. Läskigt och tråkigt att de känns så.
Ögonen går i kors och ja ska upp Och jobba imorgon. Redigerar nog denna sen om ja inte skriver ett nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar