Ekonomisk oförståelse

Det här med ekonomi och pengar är ett känt och känsligt ämne som folk gärna inte pratar om för det är oförskämt. Men egentligen är det en otroligt viktig del av våra liv. Utan pengar har man inget liv. Tyvärr så är det exakt så! Jag har alltid hört att pengar är inte allt. Nej, men jag kan tycka att det är nästan allt. Kärlek är det viktigaste man behöver, utan kärlek är man förlorad. Dock gäller pengar samma sak i en annan mån. 

Jag har levt fattigt men så fattig som jag har varit i dessa månader har jag aldrig varit. Det är otroligt va tufft det har varit, att förlora allt man hade och börja om från början och verkligen ta sig upp. Jag hade allt och lite till jag hade drömt om, Kärlek, segelbåt, hus, stor gård, hundar. Men det är bara materiella ting det mesta av det. Jag förlorade allt på några sekunder. Jag hade en hund kvar som fortfarande älskade mig och som följde mig. Jag stod nu på en så otroligt osäker plattform som kunde vika när som helst. Jag va fortfarande sjukskriven för utmattningsdepression, fick enbart jobba mina få timmar varannan helg och inget mer. Jag bodde hos mina föräldrar, började jobba lite mer för att få de att gå ihop med allt. Livet kändes helt ärligt slut! Men det va det såklart inte. Jag hade den bästa i livet jag kunde ha och har fortfarande, Karizma. Men de här inlägger kommer inte handla om mig enbart. Men jag va så körd nere i botten med ingenting. När jag till slut fick JA från banken att ta ett litet lån för att få lägenheten jag hade hittat så började det vända. Även om osäkerheten va så otroligt stor och fick mig lite med panik i kroppen, men jag tänkte att fan jag ska klara det här! Jag ska bara göra det! Till slut va dagen där jag fick nycklarna till lägenheten. Men då kom det upp för mig att jag hade ingen säng, ingen soffa, inga tallrikar och knappt glas att dricka ur. Ja sov lite mer än en vecka på uppblåsbar luftmadrass som luften gick ur på en natt. I slutet fick man vakna på natten och blåsa upp den, som tur va med en liten knapp, då den behövde el :). mamma köpte mig till slut en säng på Jysk som de va extrapris på. Jag började jobba lite mer ändå men fortfarande kunde jag inte komma upp i 100 %. Det va ju inte mycket pengar jag hade att klara mig på. Jag hade ett matbord sedan tidigare och de målade om. Fick låna pengar av en vän för att köpa en soffa. Soffbord hade jag oxå sedan tidigare. Så man kan säga att jag va rätt nere i botten men hela tiden hade jag mina bästa vänner hos mig, Karizma och Chrille. Vi va inte ihop då utan han fanns där för mig, han visste nog att jag skulle ha så lätt att ge upp då. SÅ hela tiden fanns han som stöd och min trygga pelare när jag bara inte orkade mer. Men han fick mig att inse att jag måste fortsätta kämpa. 

Idag är jag på väg upp i en fart jag hoppas jag klarar av. Nya kunder kommer hela tiden och jag börjar nu få in pengar att jag klarar mig och orken börjar sakta men säkert komma tillbaka. JAG är på väg tillbaka. Jag har rensat bland vänner, som jag trodde va mina vänner men som visade sig vara motsatsen. Ja va stark nog att se till att dom försvann från mig. Jag kunde inte längre ha dessa i mitt liv. 

Som det är idag, har jag knappt råd med mat och så men räkningarna klarar jag nu. Jag hör vissa av vänner säga att dom inte heller råd med vissa saker, men dom sitter inte alls i sån sits som jag. Som ett ex, " ja va och köpte 2 klädesplagg idag på rean, kostade ingenting, bara 100 kr st" Det är i mina ögon mycket pengar. 200 kr för klädesplagg? Ja, för mig fattades 200 kr idag när jag skulle handla mat! Förstår ni vart jag vill komma? Folk som säger ! Jag har inga pengar, men jag sak ut och ta några glas på stan och ut och käka": Då har du pengar! 

Att vara den personen utan pengar, stå och kolla på, höra på hur folk shoppar osv, är en så nervärderad gest. tex, man går i mataffären och ser på när folk med sina kundvagnar plockar på sig både de ena och de andra, hör och läser om folk som varot och shoppat klänningar, jackor, skor, smink, varit till frissan osv. mamma som går till frissan rätt ofta kan jag bli avis på, jag vill oxå gå och klippa mig och färga håret och känna mig snygg, mina linnen jag har, har lite små hål här och där, trosor utan resår, linnen utan resår, jeans från när jag va 19 år. Ja jag försöker ju alltid passa in bland folk. när man är på fest tex när någon fyller år eller vanlig middag där man kanske vill klä upp sig lite, så kollar man i garderoben och hittar sånt som modet verkligen säger nej till, kläder man hade när man va 20 år och va på krogen. Ja är snart 31 och saknar "vuxen"kläder. Känner alltid att andra har snyggare kläder än en annan, MEN jag har bestämt mig att inte kasta mig själv i en container för det! jag är den jag är och jag får helt accepteras som jag är, annars låt bli då! Jag är inte en mer person för kläder jag bär. 

Jag tror inte att folk förstår hur de känns att verkligen vända och vrida hela tiden på kronorna och varje krona har ett så otroligt stort värde för en som inte har pengar. 100 kr för en som har pengar är ingenting, men för en annan är det 2 måltider om man lyckas med matlåda. 

Utan mina föräldrar så skulle jag inte ha orkat mig ur det här, inte heller om jag inte haft Karizma och chrille. Ni är så guldvärda i mina ögon och jag vet att jag skulle kunna gå eld och vatten för er. Jag gör vad som krävs för mig och jag försöker i alla mått jag kan att lyckas, och jag ser så klar förbättring hos mig själv.  Jag är duktig!!!! Trots alla mina tårar som rinner ner från min kind så vet jag att jag är duktig!! Så ni där ute som sitter i liknade sits, GE INTE UPP!! Ni kan, ni kan klara er. Ta all hjälp, tips ni kan och ta vilket skitjobb som helst för att få det att gå! Det är vi i slutändan som är så otroligt starka! VI KLARAR ALLT!!!!