onsdag 16 december 2015

Ridningen som uteblitt

Hästar och ridning för mig har varot terapi, ett ställe där jag mått som bäst och som fick  mig att orka vidare, och dessutom mådde ja så oförskämt bra jämt ja satt foten på stallbacken. Har haft 3 hästar i mitt liv.  Som ja har tagit hand om ensam och som ja älskade högt och ja kan minnas och sakna dom där tidiga morgnarna som man gick upp och tog på sig Stall kläderna och gick till stallet i mörkret och snön låg som tecke över marken, ja drog två pulkor med vatten dunkar då ja inte hade rinnande vatten i stallet, på den tiden hade ja två hästar. Snön gnistrade när man gick med ficklampa och gnarrade under mina skor. Alltid ett liten gnägg när han hörde att ja kom.  Alltd glad och välkomnande, även om de mest va för att det va dags för mat. Haha...  Ja kunde vara där och fixa och fria i timmar även om ja va klar för länge sen.
Sen sålda ja den ena och flyttade min andra häst till min fastar. Ja hade flyttat till Norrtälje så de funkade inte ha dom hemma längre. Sen stod hon där flera år tills ja en dag kände att, nä, mitt jobb tar över tiden. Hon blev utlånad till en äldre dam i Tierp. Sen visade de sig att hon inte mådde så bra där och ja letade nytt hem lite närmare. Mitt jobb tog fortfarande över och ja hade nästa aldrig tid och de tog mig 40  min till stallet. Hur som helst, hon lever nog hos en tjej som är 13 år. Där blir hon ompysslad och får kärlek. Ja red sen några år hos min faster min foder häst Clara.  I stort sätt varje dag tills i våras. Hon såldes och nu har ja inte ridigt sen sept i år!  Fy fan.   Att ja ens ger upp min hobby för jobbet?  Min hobby där ja mår bra och där ja känner mig älskad  Och frisk.  Istället jobbar ja mer och mer för att få ihop pengar till hyran. De e otroligt kämpigt när ja har så otroligt hög omsättning. Hoppas den minskar lite under 2016.

Hur som... Man bör hålla i det man tycker är roligt och det man mår bra av, men de känns som  ja följer med strömmen i samhället där man jobbar mer och ställer högre krav på sig själv.  Man ska bara lyckas, lyckas med framgång och vad gör man sen då?  När man vaknar som ja gjort att herregud,  ja har ju missat de roliga.

Ja har ridigt sen ja va pytteliten, hästar har varot en så otroligt stor del av mitt liv och nu... Ja nu... Borta! Ja måste fan i mig hitta tillbaka till livet och inte bara jobbet! Kanske ska bli mitt 2016 årslöfte att faktiskt ta hand om mig mer? Ialalfall ta tag i sånt ja tycker är kul och försöka göra det!

Nä, nu är de dags för de ja just pratade om.... Jobbet! Jobbet kallar och de e dags att göra som redo! Hoppas ni får en toppen torsdag allihopa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar