Tungt

Idag är det en otroligt tung dag.

Jag är hungrig men ingen matlust, jag är trött men kan inte sova. Allt jag tänker på blir tungt och jobbigt. Bara tanken på att börja jobba på måndag gör mig trött och slut, bara tanken på min usla ekonomi gör att ja direkt börjar gråta, hur ska jag ens komma till jobbet? Detta drabbar även min hobby, kommer inte kunna köra "onödiga" vändor med bilen utan varje bensinsroppe måste vara planerad och det måste vara att jag måste dit ja ska!
Ja ska imorgon börja äta tabletterna jag fick, för det här funkar inte längre. Jag klarar de inte på egen hand helt enkelt!

Ska snart in och träffa mamma tillsammans med Christoffer men egentligen vill ja ligga här på soffan, men somrigt undrar jag, till vilken nytta då? De blir bara värre av att ligga och nästan tycka synd om sig själv. Bättre då att få tänka på annat och träffa nära.

Har säkert sagt det här förut, Men att vara deprimerad är betydligt jobbigare än ja någonsin hade kunnat ana. Ja förstod såklart Att de måste vara otroligt jobbigt och tungt men kunde inte föreställa mig att de va såhär! Hur mycket tårar har man egentligen i kroppen? Kan man ens gråta såhär mycket? Är det normalt?
Man vet aldrig när stupet kommer utan rätt som det är ramlar ja bara :-( hoppas för fan att tabletterna hjälper säger jag bara! Ja pallar inte längre!

Tack för ert stöd kära läsare! Jag vet att det inte sår kul att läsa men ett stöd gör otroligt mycket.

Vill ni att ja skriver ner vad min "läxa" är efter att ja träffat KBT? Skulle kanske hjälpa andra också?