Vart jag än tittar så är de problem överallt. Men de löser sig säkert. Min underbara familj, vänner och släkt är guldvärda och utan dom hade ja aldrig orkat med livet. Ett särskilt tack till min älskade sambo som ställer upp mer än han egentligen orkar, kan ja aldrig tacka tillräckligt! Samma sak vill ja säga till min älskade mamma som alltid finns med öppna armar när ja som mest behöver! Ja hoppas att en dag kunna beskriva i ord hur mycket alla betyder för mig. Vad har ja gjort gör att förtjäna er underbara guldklimpar som håller mig så hårt? Mitt hjärta slår för er ska ni veta! Ni finns verkligen när jag som mest behöver er med en trygg famn och öron som kan lyssna på mig och ögon som ser hur "fin" jag är (som alla säger) och med tålamod för att orka med mig nu när ja mår som sämst.
Att ha gått in i väggen är bland de svåraste jag någonsin har gjort! Man vet varken hur man mår eller vad man vill. Känslorna går upp och ner och vill gärna styra hjärnan för de som känns bra för tillfället. Hemskt!
Nu slår mina ögon ihop och ska försöka sova. God natt fina läsare och tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar