Maj månad går redan mot sitt slut och jag kommer snart att börja jobba igen, hur de känns? Ja, jag vet ärligt talat inte, jag bara hoppas på att jag orkar, att jag har fått mer energi och att jag lyssnar mer på mig själv. Det ät de viktigaste just nu. Men jag hoppas på att komma tillbaka till mitt vanliga liv med jobb och faktiskt att tjäna pengar. Har inte fått mina pengar från försäkringskassan så just nu gäller att de se sig för innan man köper något. Det är mycket pengarna ska räcka till och jag försöker hela tiden att fundera på de mest ekonomiska.
Just nu är de rätt tråkigt att skriva i bloggen då de känns upprepade rader om hut jag mår (vilket inte är de roligaste att verken skriva om eller att läsa om), jag hoppas på att kunna ändra mina rader till något roligare snart :) Jag vet iallafall att jag inte är ensam och jag känner mig inte ens ensam med detta problem. Men jag lider med varje människa som mår som och jag värre. :( Det är inte kul och jag önskar er stort Lycka till och vet ni, jag kommer aldrig ge upp mitt kämpande och de ska inte ni heller hur hopplöst de än känns. Vi kämpar tillsammans, därmed blir vi starkare. :) Till mina endometriopssyskon jag kan bara säga att jäklar va starka vi är!!! Vi står ut med denna otroliga smärta och alla löften och svek en läkare ger oss så har vi varandra att ta i hand. Vi förstår varandra och vi hjälper varandra i det här svåra.
Men vet ni va, nu ska jag ner och träna lite:) Ja, ska träna utav bara helvete nu, all min irritation ska jag ta ut på träningen.
Vad gillar ni bilden? den är taget för 2 år sen och de va HELT vindstilla och ja och hundarna va ute med båten och väntade på "husse" som va i seglebåten och grejade. Kommer ihåg kvällen väldigt klart och tydligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar