Denna dag blev inte som jag tänk mig

Idag har jag varit så illa tvungen att jobba hela dagen framför datorn, så som att skicka till alla kunder om vart jag tagit vägen och vad som kommer hända här framöver, betalat ut försenad lön, betalat till skatteverket, gjort schema till vikarie, fakturerat, dragit rutavdrag, betalat fakturor m.m behöver jag säga att jag är helt slut? Jag förstår nu att jag inte orkar jobba men att jag är dumt envis. Det är verkligen inte lätt att arbeta på de här planet med sig själv, det är så mycket man ska hinna med och som man ska göra. Jag tror inte jag ensam om att känna så? 

Jag har i alla fall tagit mig en promenad idag i skogen i 40 minuter och lekt lite med hundarna. Men man känner att energin snabbt dör ut och man vill egentligen bara sätta sig och i det blöta gräset och bli sur för att man inte orkar, men vad hjälper det? Så det är bara att bita ihop och det gjorde jag och det blev lite lättare, men väl hemma ville jag helst av somna i soffan.

Att ta sig tillbaka till något man knappt trodde att man va så djupt nere i är verkligen inte lätt. Det är hårt, tungt och tröttsamt. Men när man besegrat en tung känsla så känns de ju betydligt bättre, även om vägen till "bra" är lång. Bättre får helt enkelt duga. Natten va dessutom rätt jobbig då jag låg och tänkte på jobbet och hjärnan vägrade att tänka på något annat än jobb,jobb, jobb. Jag tror ja låg vaken i flera timmar och grubblade och jag va helt slut när jag vaknade igen. Jag har inte haft problem alls med sömnen innan jag tog hjälp men nu börjar det komma och jag hoppas verkligen att jag snart sover som jag brukar göra. 
Jag har inte tagit tabletterna då jag känner mig otroligt tveksam till att börja äta dom, jag är rädd! Tänkte att jag ska vara hemma ett par dagar innan jag börjar äta dom ( om jag börjar äta dom). Mår jag lite bättre så avstår ja så länge men mår jag fortfarande lika dåligt så tar jag dom ändå. Jag vill ju såklart bli bättre men jag är osäker på tabletter överhuvudettaget. Jag är inte den som tar Ipren bara för att jag har lite ont utan det får kroppen försöka läka själv. Envis som en get.. hur nu envisa dom är?

Jag har brutit ihop gång idag tack vare allt jobb som bara faller över mig, de känns som det regnar papper där det står " GÖR DET HÄR, GÖR DET HÄR, GÖR OCKSÅ DET HÄR"

Jag har ju känt mig som två personer som jag tror att jag nämnt tidigare, där den ena av mig är så klipsk och så duktigt på allt, medans den andra är raka motsatsen. Den sitter gärna på min axel och kör bort den goda. Idag har min "dumma sida" sagt åt mig gång på gång att göra både det ena och de andra och jag märker att jag har svårt att säga emot den rösten och gör som den säger medans den andra bara försöker skrika ut till mig att jag måste tänka på mig själv, jag måste börja säga nej och ta tag i mig själv. Blev ett litet ego. Varför ska alltid det negativa överrösta den positiva? Kan det inte vara tvärtom istället? Va bra det skulle blir allting då, håller ni inte med? Mitt mål är att den lilla positiva sidan kan bli den som överröstar den negativa och kör över den negativa sidan hur lätt som helst som den negativa sidan gör idag med den positiva. 

Nu ska jag ta och lägga mig och hoppas på att jag somnar och sover som en sessa, jag har inte gett upp hoppet ännu och tänker inte göra det heller! ÄVEN OM DET ÄR TUNGT; TUFFT OCH SVÅRT SÅ SKA JAG NÅ DIT!!!