Min älskade morfar somnade in i natten till fredag. Nu har hans önskan slagit in. Han har sagt länge att han ledsnat och inte vill längre. Mitt sista minne av honom va att han tog min hand och vi bara kollade varandra länge i ögonen, han va svag och orkade knappt prata, men hans ögon sa allt. Han fick fram iallafall att ja va mig lik och att jag hade blivit stor.
Dimens är en sjukdom man inte ska leka med. Du läskig sjukdom!
Nu sola mera innan de e dags att säg hej och tack för den här helgen och bege sig hem igen till verkligheten och jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar