Att man kan älska sin hund vet man ju, men jag visste då inte att den kunde vara såhär stark om jag ska vara ärlig. Men som sagt det är underbart att älska någon och faktiskt få så mycket kärlek tillbaka.
Igår va jag och jobba hela dagen och då är Karizma lite extra mammig när matte är hemma. Mitt hjärta och mitt allt.
Igår va S hemma hos mig och vi drack lite vin och snacka skit. Vi kollade sen på massa Youtube klipp på olika nya och gamla musikvideor. Väldigt underhållande och mycket trevligt.
Idag jobbar jag igen och efter jobbet ska jag gå en promenad med L. Ska bli mysigt va ett tag sen vi fick en promenad. Det är så svårt att hinna med allting som ska hinnas med kan jag tycka.
Snön faller fortfarande och jag måste erkänna jag tycker de är lite mysigt. Framförallt när jag slipper ploga mig fram och skotta fram en bil osv. Jag har ju carport och bor i lägenhet så jag slipper faktiskt den biten med skottning överhuvudtaget. Samtidigt kan jag tycka att det är så skönt att få klä på sig varma kläder och sticka ut i snön och skotta. Jag är ju en sån människa men just nu är de rätt skönt att få slippa den biten. Jag längtar ut till hus nu och jag känner att det får inte dröja alltför länge innan vi bor i hus. Tänk va Karizma kommer tycka att de e underbart att få komma till ett hus igen och kunna gå ut när man vill och hur man vill. Bara ställa upp dörren på sommaren och hon får avgöra själv om hon ska ligga ute eller inne. Nussan va jag önskar att jag kunde ge dig de redan imorgon. :) Vi har ju bott i hus och fått känna av den känslan och fått uppleva de innan den drömmen slocknade.
Det va en tjej som skrev till mig på ett mejl, och frågade hur de går med min rehab.
Det går väldigt bra än sålänge måste jag säga. Jag håller på att ändra lite vanor som jag känner att jag inte mår bra av, så jag tar en sak i taget och försöker att inte lägga för högt krav på mig utan att jag lägger ett mål med en sak i taget så jag känner att jag är redo för nästa och nästa om man så säger. Jag har inte haft så mycket panik och ångest och det är inte så påtaglig som den brukar vara. Jag vet att den finns såklart men jag tror jag börjar känna igen symtomen när den kommer så jag hinner förbereda mig. Jag går en gång i månaden fortfarande hos kbt, vilket jag känner är behövligt för att få lite tips och råd, hon märker när en förändring har kommit och kan säga att jag är på rätt spår eller om jag har backat något steg på en månad vilket jag känner är bra.
P-pillren jag kände verkligen funkade. och jag skulle fortsätta med i 6 månader till har nog visat sig lite av motsattsen igen. Jag har så ont i magen ofta igen och jag känner mig ofta hängig. jag vet ju att jag blir trött pga sjukdommen men jag känner ändå att jag är trött på att vara trött. Jag vill gärna vara funka som en vanlig person. Men jag måste också någongång försöka att acceptera min sjukdom men det är svårt när man inte funkar som andra och man känner sig otroligt lat.
Men jag vet att jag kommer att kämpa med de här och jag vill inte ge mig. Jag vill kunna få den hjälp jag behöver. Jag behöver bara vara stark och ha tålamod. Kämpa på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar