Alltså de här panik attacker, det är verkligen hemskt! Jag vill inte ha såna längre och jag vet inte hur ja ska bli kvitt dom. Igår så kom de en liten liten känsla som ja funderade på en stund och sen blev den totalt mycket större och tillslut gjorde den så extremt ont. Den skar lixom i bröstet och gjorde så ont. Tårarna rann från kinderna hela vägen från norrtälje till sthlm. Ibland kändes de inte ens att ja grät utan tårarna rann bara.
Varför är de så jobbigt och varför får jag dom. Ja söker och söker men har egentligen inte hittat den stora anledningen.
Hur som.... Idag ska ja fira min söta gullunge nova som blir hela två år. Lika bra jag nämner de här att de inte är mitt barn utan min systerdotter.
Där ka ja säga att tiden går väldigt sakta ändå. Känns som hon funnits hos oss hela tiden sen haylie kom. Hon fyller 4. Men om man sen tänker efter har man väl inte riktigr förstått när lova började gå och tala. De kanske man inte helt har hängt med i.
Nu ska ja kliva upp trots att ja har tryck över bröstet, lite svårt med aningen. Men ja ska försöka ta mig på en promenad så brukar de lugna ner sig. En sak är skönt... Ja har inte bråkat med ngn på över ett år. Ja har inte skrkigt och fått sån panik utan den är här mer lite inåtvänd och lugnare. Ja vet inte om det är lika bra men de känns ändå bra. De känns som man är lugnare på något sätt. I hela temperamentet är lugnare!
När stiga upp så man hinner de som ska hinnas ned. Puss på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar